Tänk om Jesus var en feel good-kille. Att han mellan allt predikande slängde av några sköna kommentarer om de spetälska, oliverna eller kanske hororna. Han var ju ändå allas vän, vände andra kinden till. Han kanske skojade om sin polare också.
Fast ändå så måste han ha alltid ha varit festens mittpunkt, först med sitt lyssnande, sen att killen (hypotetiskt sett var en feel good-kille) drog sköna kommentarer som t.ex. "Sorry att jag luktar lite illa, men jag är faktiskt född i ett stall". Kanske inte så skitkul. Men klandra mig inte, jag har druckit vin. Och har dessutom skrattat åt Kenny Starfighter i en timme (resterande tiden drack jag vin). Sen så kan ju killen göra vin av vatten och hans piss blev säkert öl. Och så har han ett ton av grymma historier när han glider runt och träffar en massa tokigt folk. Och dessutom kan han få vinna tjejers sympati med att säga: "Min farsa bryr sig inte, han är i himlen och ringer aldrig, hör aldrig av sig, om han inte behöver nån gudomlig handling här på jorden förstås." Sånt funkar.
Jesus den största partymakern som någonsin gått på jorden. Och allt detta utan gratis kokain och brudar i bikini. Ja, jag vet inte. Jag har svårt att tro att Jesus var så allvarlig som det står i bibeln. Jag tror det är mer som en historiebok där de drar upp de "viktiga" sakerna om Jesus och inte privatpersonen Jesus, mer "Guds son"-grejen. Ja, ni fattar. Jag menar, det är få böcker om hur t.ex. Hitler var som privatperson, eller hur Bill Gates är en skön kille på fest (fast det tror jag inte, han flashar nog bara coola Iphone-appar, ooops, android-appar och dricker för lite).
Ibland önskar jag att jag drack lite mer med människor. Då skulle jag kunna vara Messias. En fylle-Messias.
Dessutom kan jag fimpa cigg i handen som partytrick. Även om jag inte gillar det.
Nu ska jag fortsätta feel good.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar