autoskrift morgon 1

De låter mig aldrig vara ifred
alltid är det någon som pockar på min
uppmärksamhet och det har fått mig
att börja välja
Överblicka urvalet
och ta uppmärksamhet
från dem som känns mest orelevanta
om det nu må vara att de är oattraktiva
eller ointressanta
filtreras mellan
mina fingrar
Jag är inte elak
det är bara onödigt många
som gjort sig beroende av mig
Hur ska jag kunna hjälpa dem i deras liv
när jag inte får en chans att leva mitt eget?
På stan är det alltid en massa blickar
jag vet inte vad de egentligen glor på
Mina kläder eller min lena hy
eller kanske mitt snygga hår

Men jag blir rädd ibland
för all den här uppmärksamhet
som min jordiska dräkt får
För mitt ego kommer att
växa sig till ett svart ankare
ju äldre jag blir och tiden
markerar med rynkor
att jag blir äldre
Och vad ska de då tycka
när jag inte har fick någon
uppmärksamhet för
den jag var inuti?

.......................................................

Du har aldrig varit så ensam som jag
Jag är en räddningsflotte på Stilla havet
vid en tid då folk inte börjat förkorta ord på saker
Du har aldrig varit såhär ensam
Som när gallerdörren smäller igen
och rekordstraffet 160 år ekar
som ett revolverskott i huvudet
Så ensam, att du övervägt
vad som helst
till och med att
gå omkring naken under
en trenchcoat
Aldrig har du varit så ensam
att du döpt om alla
dina ägodelar till namn och
nu när Kenneth hela tiden krånglar
för websidorna laddar så långsamt
så uppfattar Du att du egentligen är ensam
det är bara att tankarna inte vandrat
så långt in
för världen kommer alltid före
den ligger ju där framför våra fötter
när vi vaknar och hur ska man då kunna
undvika att hellre tänka på den
än på sin egna
ensamhet?