Tjugotvå år i isoleringscell
får den bäste att bli en stammis
och är en idiot all tid förutom sommartiden
då det spricker upp och i nån sorts glömskan
är man inte densamme stammisörn
som spottar på golvet framför
stockholmarna som är på genomresa
Utan man kanske till och med öppnar upp sig
men i resten av året
faller mjällen ner på axlarna
och man sörplar så ljudligt man kan
på grytan från köket
och sneglar tveksamt på
de andra i hörnet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar