Herr o Fru

Herren och frun som är ena riktiga kukar och fittor.
Spottar i kaffet och ska alltid sätta sig före alla andra ska alltid påstå att de är bättre än alla andra och så ska de stå där med sina smilgropar upp över öronen och ska alltid öppna dörren och smöra sig och så snackar de alltid skit bakom ryggen för att sedan stå där med ryggen och berätta vilka idioter alla andra är. De jävligaste som alltid skyller sina misstag på den närmsta och ska alltid rätta till andras misstag med att trycka ner dem i den rinnigaste av diarré, som alltid klagar på andra människors mänskliga egenskaper som de själva inte äger för att få sina egna egenskaper att verka som egenskaper alla andra borde äga och alla andra borde följa deras exempel och deras röster är starkare och mer mäktigare än andra och de vandrar sina utstakade liv och berättar inte för någon om det som man skäms mest för, för ingen annan finns att kunna veta något om någon annan för vi är ensamma alla är så ensamma och vandrar skadade genom sig själva för att aldrig hela något annat så ingen annan ska få chansen att få dem att vända för deras bulldozers har bara plats för en och de kör tills marken de lämnar bakom sig är röd och fylld av köttklumpar.
Må dessa inse värdet av sig själva när deras kroppar sedan begravs i en ensam krater på någon av kyrkogårdarna där fåglarna sjunger för alla dem som går förbi.


(Ett gäng gamla dikter har ännu en gång fått liv, hellre det än att de ligger och ruttnar på min hårddisk)