fredag 29 november 2013

Mörkrets och ljusets nyanser (dikt till Mickes finissage)

På en klippavsats  när månen och solen omfamnar himlen
Inser jag att jag blivit;
En koloss som blivit till kol
De oändliga hålen som låter ljuset strömma
Jag är en ljusbärare, ridande på universums svarta best
Jag reser i oändlig rymd, där mörkret och ljuset spelar upp nyanserna och tonerna 
Jag är mörker som smeker ljuset
Jag är ljuset som punkterar mörkret
Jag är mörkret som omger allt liv
Jag hör inget, om jag inte hör nattens tystnad
Eller bruset ifrån dagens uppvaknande
Jag känner inget om jag inte känner kylan ifrån det frusna, svarta
Eller värmen ifrån stjärnans strålar
Jag ser inget, utan att se mörkret eller ljuset

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar