En krokus i Jesusparken

Står i Malmös blodiga käft
Känner med händer, hur luften är en varelse
på Industrigatan

Innanför barken kryper det i björkarna
och Pan har åkallat regnet

Träffar arga (rädda) kvinnor som säger NEJ
Träffar snälla (kärleksfulla) män som säger HEJ
Träffar gnälliga (osäkra) människor som säger VÄNTA
Träffar tysta (trötta) muslimer som säger DETSAMMA, när jag säger Salaam Aleikum
Träffar högljudda (provocerande) män som säger DIN JÄVLA TÖNT, NOLLA
Träffar lyckliga (förälskade) par som säger KYSS MIG
Träffar olyckliga (oälskade) singlar som säger NÄR?
Träffar bittra (handfallna) nihilister som säger ingenting...
Träffar käcka (svävande) transvestiter som säger KOM MED MIG

Verkar av varenda centimeter på dansgolven
Målar dem med svett och undersidan av mina fötter

Någon är dryg
Någon är lat
Någon är rädd
Någon är glad
Någon är tillsammans
Någon är stenad
Instenad i en tanke
Stenar sig själv, för att slippa bli stenad av andra

Jag står i Malmös käft och borstar tänderna

Jag hör och ser, hur få ser eller hör

Jag blir kär i varenda cell jag träffar.
Jag ger dem ovillkorlig kärlek.
Man och bror. Kvinna och syster.
Som för tidiga Krokusar i jesusparken

Min kropp är er
Så länge ni vill