Karaktären vid det högra bordet är den första ni ser. Han är gentleman med högt trevande hårfäste och en storbrättad hatt bredvid sig. Denna karaktär kan vi kalla för Telefonen, utan egentligt omsvep. Restaurangen är för övrigt vanligt inredd med lågt i tak och mörkt röda färger, där matgäster, eller ja, karaktärer, med ett lågavlönat sken över sina skuggade ansikten sitter och socialiserar sig på det mest stripiga vis. Se till exempel mannen i den stora överrocken. Han smeker sakta sina håriga händer över den där fruktade kvinnan från igår. Hon som vi stött på, men som vi aldrig riktigt fått något grepp om. Det luktar skit från dem. Rikedom utspätt med avföringen från en katt. Hon vrider sig som en mask, men det är bara spel. Det har vi sett. Ännu en man, med svart kostym den här gången sitter vid baren och mumlar för sig själv eller med den kroknästa bartendern. Båda ser ungefär lika intresserade ut av varandra som en katt med en död musunge. Han längre bort vid jordgloben i mörkt trä har vackert hår och korslagda ben. Ett svagt litet leende letar sig fram över hans läppar. Kvinnan i svart sammett är de sista tårarna i Auschwitz, hon sitter vid fönstret där varken ljus eller mörker tränger in. Hon är och var allting vi någonsin njutit av.
Telefonen rycker till i tidningen och blåser ut en asket av rök. In kommer den berättande, den akademiske, den kvinnlige, den sistnämnde, den Man av all hysterisk skit som kan tänkas komma ur munnar; Fredson. Fredson och Telefonen hälsar på varandra med insekter i blicken.
- Du skulle inte kunna tänka dig att flytta dig?
- Jag? Jag har ju suttit här så att jag kunnat se vilka som kommer och går? Det är väl med all rätt att jag ska få bibehålla min plats? Vad gör dig bättre?
- Förlåt, såklart ska det vara så. Men jag har sådana fruktansvärda tvångstankar att någon ska kunna ska kunna smyga upp på mig, och jag vet av erfarenhet att du min bäste Telefon inte är någon att lita på.
- Okej, vi byter plats.
Stunder passerar. Inget händer. Fredson vänder och vrider på matssedeln, Telefonen sprider fler asketer omkring sig. Inget är så vidrigt som något annat.
- Du har väl sett henne? Hon sitter ju där och vrider ut sina näsdukar i vinglaset, ska du inte beställa ett nytt glas vin till henne?
- Det kan jag absolut tänka mig. Du har ju inte gjort något för någon, förutom de författare som du dammat av nickat instämmande och de kvinnor vars hjärnor du penetrerat. Och har du inte funnit något? Nu när du sitter där i din blomdoftande klänning? Fast ärligt, vill du veta vad jag tycker? Så tycker jag att du stinker och baby, det där är bara ett klädesplagg.
- Du är en fåntratt, en komplett idiot med inget vett! Jag har aldrig sett dig så nära en bok, som när du letar toalettpapper! Du är en patetisk nolla, för kvinnan i mig är det enda svaret, jämställdheten ska likfördelas, sen när pratade du med en kvinna senast och slängde inte några sexuella inviter omkring dig?
- Bra fråga, senast sexuella inviter bollades runt var när du och jag var på fest tillsammans och du skulle diskutera med denna vackra donna (se kvinnan med de håriga händerna över sig) om hennes utsatta roll som kvinna.
- Du svara inte på min fråga ditt as.
- Herregud, när blev frågor fyllda med svar? Se, en fråga utan ett svar. Jag vet inte, min hetlevrade vän. Kanske att jag pratar lite för lite med människor i överhuvudtaget? Och hur kan man inte undgå att skämta, när du pratar sådär? Sexualitet är livets krydda. Jag skulle kunna tänka mig att ligga med dig om du inte var så jävla lik en man i det där kjolstyget. Kvinnorna jag eftersöker är som hon. Det gråtande missfostret. En människa liksom oss båda. Inte en roll som hon måste iklä sig.
- Du börjar göra mig förbannad, Telefonen. Och jag vägrar acceptera din retorik. Kvinnan, mannen, människan det är allt du knyter fast dina argument i. Om vi nu ska vara intelektuella och göra oss ett försök på att förstå varför du beter dig på det här viset , så menar du nog på nån sorts frihet att göra vad man vill. Kan du inte förstå att det finns ingen frihet? Män har ju knutit fast allt i sociala strukturer för att alltid kunna vara överlägsna! Det är ju detta som jag befriat mig ifrån.
- Genom att gå klädd i blomdoftande kläder?
- Skit ner dig. Näe, genom att vara så jämställd i alla jag bemöter och handla efter det sätt som kvinnor uttryckligen tycker att vi män borde.
- Det låter som rövslickeri, är du inte den vidrigaste mannen isåfall? Att du måste gulligulla med kvinnor för att få dig att framstå som mer jämställd? Som lite bättre än alla andra män? Kan du inte bara inse att vi är människor med våra friheter att göra vad vi vill? Jag pissar på dina sociala struktur.
Telefonen ställer sig på bordet och knäpper upp gylfen, hukar sig ner och pissar på bordet. Ingen av de andra karaktärerna rör så mycket som en muskel i närheten av honom utan fortsätter i samma sken av lågavlönat sladder.
- Du är fan en präktäkta idiot! Se så du gör! Kunde du inte tömt ditt vidriga kön på toaletten?
- Så du ska håna mig för mitt kön? Jag är ledsen baby, detta är vad jag fick när jag föddes. Slita av den gör det inte lättare. Då lär det bli på stolen nästa gång.
- Ditt vidriga helvete.
Fredson ställer sig upp och kastar ögonen på den kroknästa bartendern. Han rör inte en min utan stirrar fortfarande på den döda musungen som sitter bredvid i svart kostym. Fredson vänder sig då om och drar fram Pistolen. Med Dödliga Kulor.
- Det här får bli din lunch, ditt jävla arsel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar