Fårjackan var glömd på
Huvan var uppe
Mörkret från de fallande löven
på trädet här utanför
kröp ner tillsammans med ögonlocken
och en märklig maskin satte igång
En tystgående liten maskin som
försatte kroppen i vänteläge
Tänkte på Mijalovic och hans röster
Kom de nerifrån golvet
Hade han legat i sin kvart
stirrat på kniven som var rovdjuret
Som kravlat upp ur marken
Svetsats och slipats inuti berget
Vilka röster kunde inte gömmas där?
Vilka krafter hade smitt stålet?
Vilka maskiner hade pressat utrikesministerns leende på papper?
Så öppnades dörren och ögonen
Min vän tittar på mig
frågar vad jag sysslar med
Sover, svarar jag
Ute är det ljusare
alla löven har fallit
till marken
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar