Vinden driver på tokiga röster mellan husfasader och schackrutor, röster som talar det nya Språket. Andetagen dem i mellan skakar om de tidigare bönderna som tuttat fyr på sina höbalar av Värderingar och kastat upp sina potatisar av tomma löften över åkern. Tokiga sjömän är dessa Nya. Mitt i vågorna, armar lyfta av människor, faller masten som en högrest fallossymbol, tänkt att krossa den förbisedda ojämlikheten. Fingrar nyper skrovet och med förenad styrka faller det i partiklar, som de alla minns på universiteten där de nya rösterna samlar sin kraft, för att kunna ro detta sjunkande skepp. I fören står hjärtan och vrålar över händerna. Rör sig i takt, manar på dessa ovärderliga ändringar. Visioner ifrån Mars om Ödlorna som kravlar genom öknen och rör sig i rum där inget finns. Tysta vrål hörs inifrån skrovet. Sjungande spöken som mässar för evigt om återkomsten. Händer som sträcker sig nerifrån djupet som vill att sjömännen tar sig dit och dit är de alla ämnade. Med åror och ro, för de sig dit. Ödlorna är där och sjömännen slickar deras svansar. Vrålen stegrar mellan plankton och sjögräs. Vattnet stiger högre än vad historiens minne minns. Tyst hostar snäckorna och ålen kräver sitt syre. Kräver att barnen ska överleva fisktrålare som alla ska gå på grund. En dag vinner vinden över segeltyg och trasar traditionerna som sytts in i huden på havet. Utfiske, loj, lake, precision, utarmade bläckfiskar genomför sin sång. Och vrålen inifrån skrovet hörs inte mer. Tysta och utnötta ekon i en värld där turkos är guld. En underjordisk skorpa viskar undertill och ut väller demonerna. De har väntat. De har väntat med kättingarna smidda av glömska och nu ska de alla rasa som elektroniska stormar över hjärnorna.

De ljud som hörs har drunknat. De bilder som ses är våta. Den luft som är, är tunn som sammet på tungan. Inoljade balsameras sjömännen och de rycks in i den nya sekunden som sluter den sista minuten. De och allt ska bländade slåss emot de skuggor som drar över allt och upphör.
Målade med sot och solljus reser de sig sakta igen.